itriedreallyhard

Jag är så äcklig, att jag ibland undrar om det är något fel på mig...
När jag går så kan jag riktigt känna deras blickar, fastnaglade på allt mitt fett.
Mamma hatar mig. Jag förstår henne. Hon älskar Elisabeth mer. Såklart hon gör. Elisabeth är söt, smal, smart och snäll.
  jag ska också bli smal och söt... någon dag. Åh...känner mig så äcklig hela tiden: Jag vill bli frisk, samtidigt är jag så rädd för det.
Vill väga 45 kg igen... har sett bilder sedan då-och då VAR JAG SMAL!...
Nu är jag ett monster...värsta godzilla...

"Michelle, ska inte du äta något?"
"Vadå...vad ska jag äta?"
"Jag har gjort våfflor"
"Men vafan, jag hatar våfflor"
"Sen när?"
"Sen alltid"
"Men skit i att ät då" - snäsigt